Det värsta med att vara ensam...

...är inte ensamheten...utan sällskapet! De där JÄVLA spindlarna som invaderar strandhuset VARJE kväll! Jag får fullständig panik, kallsvettas, hyperventilerar, får hjärtklappning och vill dö...typ. Spindlarna är enorma. Som hästar...typ. Jag hatar dem mer än allt annat i hela världen.

Jag försöker ta mig igenom min största kris i livet. Försöker hantera ensamheten när barnen inte är hos mig och bygga upp mig själv och bli stark. Och jag kan hantera alla de där känslorna...tills det kommer en spindel. Då kastar jag mig in i bilen och kör i panik hem till Freddy. Eller knackar på hos grannar, skickar Facebokmeddelanden till alla som bor i närheten och bönar och ber om hjälp och överväger att elda upp hela huset när jag inte får svar. Sån é jag. 

Idag hämtade jag Elton och vi skulle köra till Maxi. Vi svängde ner om strandhuset och jag skulle springa in och hämta en grej i sovrummet. Då möttes jag av detta: 

 Inte bara en utan TVÅ jävla as! En stor spindel och en GIGANTISK. 

Helt ärligt så hade jag hellre mött djävulen själv i sovrummet. Misstänker i och för sig att jag har mitt "på det torra" hos honom så det hade nog inte varit så farligt. Jag agerade som den vuxna och mogna mamman jag är - jag kastade min väska på golvet, skrek rakt ut och sprang ut till bilen. Elton frågade vad som hade hänt och jag förklarade. 2 minuter senare:

 

 Ja mammamaffian. Detta är på riktigt, haha. Han fick 50 spänn!

 Farligt? Han lovade att trilla bakåt och ner i sängen om han skulle välta så det var ingen fara.

Mammas hjälte! Berätta inte för honom att jag lätt hade betalt 1000 kr! ;)

over and out. 

//Meekatt...