Idag fick jag en efterlängtad sovmorgon. Elton åkte till Freddy igår och Alice hade lovat att gå upp i tid och komma iväg helt utan mammas tjat. Självklart låg jag vaken och lyssnade så att löftet infriades men heja henne! Halv åtta hörde jag ytterdörren slå igen och hon åkte till skolan en hel timme tidigare än vad hon behövde! Hon har ju lyxen att kunna äta frukost i skolan varje dag. Här har vi verkligen en skola HELT anpassad till trötta tonåringar som hellre lockar håret i två timmar än äter en macka. Älskar det!
Jag börjar bli kompis med min nya dator och jag tror att jag börjar få domänen och alla inställningar att funka (med sjukt mycket teknisk support och tålamod ifrån en fin person.) Jag har ju en hel del att fixa/snygga till på bloggen men livrädd som jag är så får det bli babysteps på förändringsfronten, haha. Jag tänker att om jag klickar fel någonstans så försvinner ALLTING och datorn brinner upp och jag dör. Hej orimligt katastroftänk! Men ja, sån é jag! Jag jobbar på det...
Jag blir jätteglad när jag ser hur många ni är som kikar in och läser och kommenterar! Och det är ju fantastiskt att se alla namn som man känner igen sen MÅNGA år tillbaks. SÅ fint att ni hänger kvar i min lilla värld. Ni har ju följt mig genom alla upp- och nedgångar. Lite som en familj ju!
Fredagen är här och första skolveckan är snart avklarad. Jag som är sjukskriven (och vägrar den där obligatoriska tacosen) har inte riktigt den där fredagskänslan men det är ändå skönt att veta att jag inte behöver tjata på barnen på några dagar.
Helgen ska förhoppningsvis vara lugn. Min fina lilla svärmor somnade in i måndags efter en tids sjukdom och vi har begravning och annat jobbigt framför oss. På söndag ska vi ner till Landskrona för en gudstjänst och på tisdag har vi en minnesceremoni för henne. Jag har inte varit i kyrkan på evigheter och tycker alltid att det känns jobbigt att gå in. Kommer direkt tillbaka till min mammas begravning i känslan och den är vidrig. Dessutom är jag lite rädd att prästen ska titta mig i ögonen och se att jag ifrågasätter sjukt mycket av det han/hon säger, haha.
Det är ju alltid fint i kyrkan. Men jag sitter där väldigt obekväm och stel och vågar knappt andas. Kantorn tar alltid en sjukt obekväm ton när psalmerna ska sjungas så även de psalmer jag faktiskt kan - blir omöjliga att sjunga med till. Allt sker i falsett och jag kämpar för att sjunga med utan att höras. Och jag vet inte när man ska ställa sig upp eller sätta sig ner. Men det verkar som att alla andra fattar det. Värst av allt är nattvarden. Inget gör mig mer nervös. Man ska gå fram där och alla tittar på en och man ska titta folk i ögonen och se samlad och tacksam ut. Jag tänker alltid att jag ska sätta oblatet i halsen och få världens hostattack...eller spilla ut vinet över prästen. Vissa niger dessutom för prästen och jag försökte härma tanten framför mig en gång som neg så fint men det där blev sjukt konstigt och obekvämt. Både för mig och för dem som tittade på. Usch. Ångest detta. Skönt numera att man i alla fall kan swisha kollekten direkt till Gud så man slipper skämmas över att man glömt den obligatoriska tjugolappen när skämshåven kommer upp i ansiktet på en. Bra också att få kontakt med Gud så smidigt. Jag tänker att jag ska skicka med ett kort på söndag när jag swishar. "Tack för en bra match" kan ju vara passande efter de här slitiga jävla åren...
Min farmor sa ofta till mig när jag var liten att jag skulle bli präst. Hon arbetade i kyrkan och jag var ofta med henne där och fick hjälpa till att dela ut psalmböcker, ta kollekt mm. Jag försökte förklara att jag inte var så där jättetroende men det var inget hinder. Jag kanske hittar mitt kall och skolar om mig? Prästen Meekatt. Fräckt ändå ju?
Hela vinglas till alla under nattvarden! Måste ju tänka på Covid och inte dela baciller i samma bägare! |
Nu ska jag ta tag i alla paket som ska skickas. Jag är så glad och tacksam över alla beställningar jag fått på mina böcker och familjeregler. Det möjliggjorde ju faktiskt att jag kunde få min domän och börja blogga igen! TACK! Och vill ni beställa så kommer lite information om detta senare idag på bloggen! Det kan ni läsa om efter er att ni skrapat upp alla majskorn från golvet under er obligatoriska Taco-orgie! Whoop!
over and out.
//Meekatt...
HAHAHA! Stor igenkänning på nattvardsmomentet. Senast jag gjorde nattvarden - säkert femton år sedan - snubblade jag upp för trappen och ramlade nästan rakt in i den stackars prästen. Aldrig mer sa jag då. Så gången efter satt jag kvar men det var ju ännu värre!! Alla tittade på mig som om jag vore en svikare. Lycka till på söndag! Jag tror på dig katten!
SvaraRaderaHaha, kul syn ändå för övriga besökare! Ja, det är ju frågan vilket som är värst...sitta kvar och se skamfull ut eller kasta sig i famnen på prästen?
RaderaJag tror inte du förstår hur lycklig jag är över att du är tillbaka! Har kollat in på din sida flera gånger i veckan och hoppats och hoppats. TACK! Du är världsklass!
SvaraRaderaÅh men vad glad jag blir! Tack!
RaderaDu är bäst
SvaraRaderaMen tack snälla!
RaderaBlir du präst går jag i kyrkan varje söndag! 😂
SvaraRaderaLovar du? haha
RaderaJa kyrkan är inte lätt alltså, jag får alltid nån sorts torrets och säger svordomar och har mig🤣
SvaraRaderaSamma här! Blir sjukt obekväm och konstig i stela situationer!
RaderaBlir du präst så måste du bli en turnerade präst du kommer fylla kyrkorna, ja bokstavligt talat med både folk och nattvardvin 😄
SvaraRaderaMen du, jag får det ändå inte att funka när jag ska skriva mitt namn istället för anonym 🤔
Eller ta mig tusan, jag tror det funkade nu 👍🏼
//Karin
Tjohoo! Du fixade det Karin, haha. Heja dig!
RaderaHaha, ja jag får kanske fundera på det. Kan ju turnera runt och predika och bjuda på vin. Lite som glassbilen men med annan tuta!
Prästen här! Jag kan lova att nästan alla är lika osäkra på när man ska stå upp och sitta ner, och undrar varför oblaten alltid fastnar i gommen?? Det undrar även jag. Men en begravning är den andra lik på väldigt många sätt. Och de vi har förlorat kommer alltid till oss när vi sitter där i den stenhårda kyrkbänken. Låt din mamma vara med om hon kommer till dig, och tänd ett ljus för henne i kyrkan efter begravningen. Låt saknaden och tacksamheten över henne finnas med där och då.
SvaraRaderaEftersom alla är osäkra är jag extremt tydlig med vad som sker, så att man slipper känna sig dum för att man inte vet vad man ska göra. Förhoppningsvis är den präst som har begravning sådan också :)
Ja, begravningar ska man ju ta sig igenom. Tänder ett ljus för mamma och minns de bra sakerna.
RaderaHaha, skönt ändå med tydlighet i kyrkan! Heja dig!
Härligt att läsa om din vardag igen 😉 Välkommen tillbaks 😍
SvaraRaderaTack Betti! <3
RaderaÅh JA! Jag vill beställa dina böcker!! Smygläste en av dina böcker på BVC då de hade köpt in den där och ville nästan inte lämna väntrummet. Längtar redan till nästa inlägg. Äntligen är livet som vanligt igen när Meekatt är tillbaka!
SvaraRaderaVad härligt med ett BVC som har finlitteratur i väntrummet, haha.
RaderaTack snälla - underbart att vara igång igen!
Ja alltså det där me att sjunka i kyrkan är en gåta, Varför ska det vara så höga toner?!! Jag tycker mig ha en ganska okej röst endå men i kyrkan vågar jag inte öppna munnen. Brukar mima mig igenom sångerna, hehe.
SvaraRaderaMimat mig igenom många psalmer genom livet, haha. Men ja, det är ju himla konstigt det där... Hur många kan sjunga i de tonerna?!
Radera"Skönt numera att man i alla fall kan swisha kollekten direkt till Gud så man slipper skämmas över att man glömt den obligatoriska tjugolappen när skämshåven kommer upp i ansiktet på en. Bra också att få kontakt med Gud så smidigt. Jag tänker att jag ska skicka med ett kort på söndag när jag swishar. "Tack för en bra match" kan ju vara passande efter de här slitiga jävla åren..."
SvaraRaderaSkrattar så jag får ONT i magen!!! Ser kortet framför mig och det är ju så klockrent!! HAHA Älskar att du är igång med bloggen igen!!!
/LJ
Haha, jag hittade inget mer passande kort.
RaderaJag behöver kattvakt , pysslar du med sånt ??
SvaraRaderaJA!!! Säg bara var och när så kommer jag, haha. Finns risk att jag stjäler katten dock... ;)
RaderaJIPPI...DU är tillbaka.
SvaraRaderaHar följt dig på instagram istället.
Hoppas det har ordnat upp sig litegrand för din syster nu.
Hälsningar Skåneland
Åh, vad kul att du är kvar här! Vad glad jag blir!
RaderaJa, det har varit och är oerhört tufft för min syster och flickorna. Men nu har de äntligen ett boende i sikte. I september blir det inflyttning och de kan äntligen få landa lite. Tack för omtanken!
Men det låter ju som en himla bra idé, hahaha blir det typ Pärleporten då som trudelutt på den bilen 😁
RaderaOch du, du bjuder väl på geisha också till vinet va? 😃