Nämen?! Är jag tillbaka?!

Nästan två år har gått sedan jag bloggade sist. TVÅ ÅR! Massor har hänt under de här åren och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det enda jag vet är att jag saknat mitt skrivande oerhört mycket! Jag har saknat kommunikationen med er läsare, alla skratt och härliga kommentarer. Alla djupa diskussioner, debatter och all ilska jag kunde få ut genom ord. Men också humorn, kärleken och känslan av att faktiskt få bidra lite till att få andra människor att ibland kunna sträcka på sig och klappa sig själv på axeln. Så jag kastar mig in i den här världen igen. Både taggad, med en massa kli i fingrarna och massor att berätta och samtidigt livrädd över att ha tappat alla läsare som följt mig på livets resa i så många år. 

Jag är lite äldre, har lite sämre syn, lite fler rynkor och antagligen lite längre bröst än sist. Men jag hoppas också att jag blivit lite klokare och att jag fortfarande kan bidra med något annat än att roa mig själv med mitt skrivande, haha. 

Det har varit två händelserika och tuffa år för mig. Alice högstadietid och mitt kämpande under dessa år knäckte mig totalt. Jag tappade helt fotfästet av alla polisförhör, anmälningar, bråk med rektorer, samtal med skolverket, politiker, media och andra föräldrar. Det blev för mycket till slut. Jag tappade helt ork och lust och mina sista krafter gick åt till att försöka motivera Alice att ta sig igenom de sista månaderna, rädda upp sina betyg hon tappat genom frånvaro och få henne ut ifrån Lagaholmsskolan hel och med en biljett in till gymnasiet. OCH VI LYCKADES!! 

Igår började hon sin drömutbildning på Drottning Blanka i Halmstad och det var en stolt och fnissig tjej jag lämnade av i stan. Jag ville bara gråta och skrika ut min glädje men försökte behärska mig, haha. Hon behöver ju inte inleda sin tid på nya skolan med "den där sinnessjuka mamman på parkeringen"...

Stolt och glad som jag var ville jag självklart fotografera henne och kompisarna vid ingången men det kunde jag fetglömma, haha. Jag såg framför mig ett sånt där fint kort med ungarna uppställda och glada.  Men jag fick inte ens parkera framför skolan. Men jag hann knäppa två snabba bilder när de sprang ifrån bilen. HA! Mamma vann! 

Jag har massor att uppdatera er alla om och vet som sagt inte riktigt var jag ska börja. Och bloggen behöver snyggas till och bli modern även om jag HATAR förändringar och gärna hade hängt kvar på mirc, msn och Lunarstorm hela livet...

Jag har flyttat, blivit sambo (med en människa och inte katt den här gången!), fått nytt jobb, blivit uppsagd från jobb, varit sjuk, kämpat massor med min hälsa och mitt mående, börjat snusa, slutat snusa (haha), haft perioder av social fobi, tappat bort fina vänner och fått en del nya fina vänner. Det har som sagt varit lite mycket. MEN äntligen börjar jag hitta tillbaka till mig själv och detta gör jag som alltid bäst genom mitt skrivande. Jag tappade min Meekatt-domän som varit en stor del av mitt liv i SÅ många år och ett blufföretag försökte såklart göra storkovan på min sorg i detta. 

Nu är jag sjukskriven vilket innebär att jag har gott om tid att uppdatera er och samtidigt få ur mig en massa som jag behöver släppa taget om. Bloggen och ni läsare har trots allt varit en jättebra "medicin" för mig under alla år. Jag som inte har ro i kroppen eller förtroende för folk i allmänhet och antagligen skulle skalla den psykolog som försökte läsa mina tankar gör nog klokt i att göra som jag alltid gjort. Skriva. Skriva. Skriva!

Stort tack till alla er som hjälpt mig genom att beställa mina böcker och posters så att jag fick möjlighet att köpa min domän. Och stort tack till dig Fredrik för din hjälp! Ibland blir man helt chockad över hur fina människor faktiskt kan vara. 

Men ja - nu är jag tillbaka och jag sitter bara och ler jättebrett här när jag skriver. Tur inte barnen ser mig. De hade förklarat hur jäkla dum jag ser ut och kastat något i huvudet på mig, haha. 

over and out. 

//Meekatt...