Dag 112. Jag har vacklat lite i måendet de senaste dagarna. Känner mig som en urvriden trasa emellanåt och luften har gått ur mig lite med allting som sker. Jag håller stenhårt fast i min nykterhet och ibland handlar det om en minut i taget. Men den är alltid viktigast och i vissa stunder måste jag bara sätta mig ner och fokusera och släppa allt som stressar och pressar mig.
Jag kan inte nog uttrycka min enorma tacksamhet och kärlek jag känner för alla er som ville hjälpa mig genom peppande mail och kommentarer, fina sms och gåvor på swish. Jag är helt mållös. I mitt beroende har jag så ofta känt mig maktlös, meningslös och otillräcklig. Att jag inte duger till någonting, att jag inte betyder något eller är värd något. Och så fullständigt överöser ni mig med så mycket omtanke och kärlek. Jag hade sån fullständig panik i hela kroppen för ett par dagar sedan och kände hur allting jag försökt bygga upp de här månaderna bara rann genom fingrarna på mig. Nu har jag betalat min hyra och kunnat släcka ett par av de mest akuta bränderna och det är en sån stor jäkla sten som släppt och jag börjar kunna andas igen. TACK! Så fort jag kommit på fötterna igen kommer jag ge vidare när jag kan.
En av de viktigaste sakerna jag lärt mig på min resa är att ensam inte är stark. Jag har ofta försökt gå efter att "Jag kan allt!" och vänt ut och in på mig själv för att inte behöva be om hjälp. Det har varit skamligt att be om hjälp. En svaghet. Idag ser jag att det är en styrka och att livet blir SÅ mycket enklare när man vågar släppa på stoltheten, inse sina begränsningar och faktisk be om hjälp. Och jag är ofta den som alltid försöker hjälpa så nu när jag ber om hjälp - så stor det en massa människor beredda där...som bara väntat på ett tillfälle. Så otroligt fint! Jag är varje dag på VågaVa i Halmstad och i den gemenskapen har jag sett så många problem bli lösta bara genom att vi ber varandra om hjälp. Jag skriver en massa CV till folk, har följt med på rättegång och tandläkarbesök. En annan kommer med släp och hjälper till att flytta möbler och grejor. Någon öppnar varje dag och sätter på kaffe så att vi andra kan komma dit och bara landa. Någon lagar en punktering. Alla sitter ju på en massa olika kunskaper, erfarenheter och förmågor och alla vi behöver en massa hjälp i olika situationer och det är en jäkla styrka i en sån grupp. Så nej, jag kan absolut inte själv! Jag kan inte hålla mig nykter själv, jag kan inte trolla fram pengar när livet kört ihop sig totalt och jag kan inte bära upp en bäddsoffa själv för trapporna till lägenheten.
Den här resan är inte bara negativ och skamlig. Den är emellanåt väldigt fin och lärorik. Mycket önskar jag ogjort men lärdomarna jag får nu...är jag så tacksam för.
TACK! Kärlek till er!
//Malin
Jag måste ha missat helt här, jag swishar dig en krona för varje dag du har varit nykter 🤗
SvaraRaderaJag får det inte heller att funka med att skriva mitt namn, därav att det står Anonym ☺️
Kram Karin 💕💕💕
Vi är säkert många som har läst Malins blogg i många år.
SvaraRaderaVi är säkert många som har både skrattat, gråtit och berörts av de Meekatt delat med sig av.
Kan vi inte gå ihop nu och fortsätta hjälpa Malin, jag swishade just ett litet bidrag, gör gärna det du med även om det så bara är 10:-
En kan inte göra allt, men alla kan göra nåt, tillsammans hjälps vi åt ♥️
Kram Karin
Ensam är inte stark. Jag har en äldre granne i grannhuset som har behövt hjälp de senaste åren. Varje vinter är vi några grannar som spontant går och skottar dennes uppfart så att det ska gå att hämta tidningen, som ställer ut soptunnorna när det är dags- och kör tillbaka dem. Detta gör att personen kan bo kvar i sitt hus mycket längre än vad som hade varit rimligt om denne bodde ensam.
SvaraRaderaJag har även ett avtal med vederbörande och dennes barn att om något allvarligt händer i samhället så vet barnen att deras förälder finns inne hos mig, som har kamin och ved. Där kan de hämta sin förälder. Just därför har jag lite extra vatten hemma, och pensionären har lite extra mat som tas med om något händer. Liten insats från min sida, men en stor trygghet för oss alla.
Mitt bidrag är du så värd. Jag kan fortfarande skratta åt när du berättade om ditt gynbesök eller när du var i Ullared. Klart man vill hjälpa dig. 🥰
SvaraRaderaDet kanske kommer vara en av de allra viktigaste lärdomarna i allt det här:
SvaraRaderaDu är inte ensam.
Ensam är inte stark.
Du är en grym person som kan. Inte allt. Inte ensam. Men mycket - om du ber om hjälp.
Du har gett så mycket, så nu får du lite tillbaka.
Kram