Tighta jeans, 2 idioter & löss?

Alltså...det här med att vara sjukskriven...och uttråkad. Nu är det så illa att jag försöker mig på nya grejor som är sjukt långt ifrån mitt vanliga jag! Nej, inga swingersklubbar eller motorsport men nästan konstigare. Jag har sorterat och slängt nästan allt jag äger. Jag har gnuggat och städat badrum, spis, fönster och alla andra ställen i huset. Och idag...svampplockning! Jag...med mitt tålamod...

Igår gick jag och Alice en kort promenad på Hökafältet här i Mellbystrand. Kroppen glimmar ju till emellanåt och jag kan ta mig fram utan att ha jätteont. Under promenaden hittade vi ett par kantareller. Mina första liksom. Lyckan! Blev en liiiiiten toast till lunch, haha. Men ändå?! Så ja, jag fick feeling, messade Tessan och vi bokade svamp-plockar-date idag kl 11. STORA korgen med såklart. Och fika. Sjukt taggade. Jag i alldeles för tighta jeans och kritvit huvtröja - hon i skinnbrallor, vita nya skor och mobilen med datingappen i handen hela tiden. Men ja, skit i Fjällräven. Vi kommer ju liksom nästan aldrig ut nu för tiden och skinnbrallorna kan ju inte bara ligga i byrån. Nu skulle vi ju fylla korgarna med "skogens guld" - i stil!

Jävligt. Stulen. Bild.

Vi gav oss in i skogen på glatt humör med våra matchande korgar. Jättelångt in i skogen. Helt utan koll på var vi kom ifrån, vart vi skulle eller åt vilket håll vi var på väg. Och vi fortsatte...och fortsatte...och fortsatte. En timme senare - inte en enda jävla kantarell. Hur är det möjligt!? Hur dåliga är vi?! Bland en miljard äckliga älglöss, med jeans som skavde både fram och bak snubblande vi fram bland blåbärssnår och skit googlandes "Hur fan hittar man svamp?" på våra mobiler. (Eller ja, min mobil. Tessans var upptagen med plingande på datingappar.) Heja oss. Dags för en fikapaus!

Bra skog ändå...

Efter kaffe och socker kände vi oss ändå taggade. Vi skulle ju inte åka hem utan fulla korgar! Tessan hade varit i Våxtorp förra året och plockat massor(!) och fyllt frysen med kantareller. Hallli Hallå - mot Våxtorp i hennes illrosa glittriga bil! Nu var vi ju sjukt taggade. Hon berättade att senast hon var där hittade de så mycket att de fick gå tillbaka till bilen och tömma korgarna mitt i plockandet. Förväntningarna alltså... Med skavande jeans och Tessans numera blåbärsfärgade nya vita skor kastade vi oss in i en ny skog. Återigen helt utan plan. (Eller jo, Tessan la ut lite pinnar här och där när vi kom till korsningar av stigar och jag tänkte att "hon är ju rena scouten, heja henne!".

Scouten!

Vi gick...och gick...och gick. Tills jag inte hade en aning om var vi var, var bilhelvetet var och ja - uppenbarligen inte heller var svampen var. Jag hade dessutom ingen aning om var Tessan var. Vafan?! Hur dumma är vi?! Där gick vi in i en stor jäkla skog som vi aldrig varit i förut...tittandes rakt ner hela tiden och åt vars ett håll. Heja oss. Här hinner man ju återuppleva hela Blair Witch-filmen på fem minuter. Sjukt många konstiga ljud och läten blandat med insekter och ångest. Lyckan när svampkompisen i skinnbrallor uppenbarar sig!

Tessan! Äntligen! Haha

Här tog vi ett beslut att försöka att åtminstone gå åt samma håll. Bra beslut ändå. Dags för ny fikapaus. Detta började bli ganska enformigt men mer socker och kaffe och en värktablett sen nya tag i jakten på guldet. Här började vi googla kilopriser på kantareller. Eller ja, jag gjorde det. Tessan hade fullt upp med dejtandet. 

Skogsmulles årsmöte. Fortfarande NOLL kantareller. 

Men på det igen! Vi ger INTE upp! Vi har inte svettats i skinnbrallor och tighta jeans och blivit attackerade av tusentals med älglöss som ville suga vårt blod förgäves. Vi ska hitta kantareller! Nya tag. Mer snubblande över stockar och halkande i mossa och mer blåbärsfläckar på vita tröjan och de förut vita skorna! Tills vi 4 timmar senare kände att nej...vi ger upp. Någon har uppenbarligen besprutat hela Hallands skogar med Diflucan! Helt slut i benen och med skav överallt och med 2 fästningar klättrandes på armen kände jag att det var nog. Mot bilen! Som vi ställde...varfandå?! Vart kom vi ifrån? Höger, vänster, fram eller bak? Och var var Tessans fiffiga scoutpinnar?! Antagligen i en annan del av Halland... Så vi gick...och vi gick...och vi gick. Tills - tadaaaa! Den rosa lilla faran uppenbarade sig och vi nästan sprang till bilen av lycka!

Aldrig blivit så glad över att se Tessans bil, haha. 

Med 1.2 mils letande, lusbett och tomma korgar åkte vi till ett svampsäkert ställe - Tessans frys!

Varför sa hon inte det innan?!?!

Jag kom hem med färdigrensade och förpackade kantareller. Tack Tessan. Och med tanke på hur jävla tighta jeans jag åkte iväg med idag så lär ju svampen uppenbara sig även i Meekatt Casa snart...

Jag plockade precis en fästing på mig själv som bitit sig fast rakt på vänster bröst. Alltså?! Nu är det ju sjukt jobbigt att inte ha en sambo. Man är liksom inte vig nog att göra "fästingkollen" på sig själv och just nu känns det som att jag har en miljon fästingar på en miljon fel ställen. Hejdå svampskogen. Vi ses nog inte igen. 

over and out. 

//Meekatt...