Nytt År, Ny energi & Ny skrivlust!

Det är över fyra månader sedan jag loggade in här. Fyra månader! Livet körde ihop sig lite och all energi försvann. Men nu kom den tillbaks. Och det kliar i fingrarna som aldrig förr. Jag saknar bloggen jättemycket! Saknar mina fina läsare och alla era härliga (och ibland mindre härliga) kommentarer, haha. Saknar att få utlopp på mina känslor och tankar på det enda sätt jag egentligen kan - genom skrivandet. Så jag kastar mig in i bloggvärlden igen och hoppas att jag har åtminstone en handfull läsare som hängt kvar här, haha.

Jag började jobba på Wapnö Slott i Halmstad i mars förra året och numera är jag restaurangchef där. Ja...ni fattar ju att det varit fullt upp, haha. Det närmaste jag varit en restaurang förr än Mc Driven i Mellbystrand...typ. Men jag älskar mitt jobb! Jag älskar mitt Wapnö och jag älskar mitt slott. Slottet är mitt nya "hemma".

Och så gav jag ju ut min nya bok i Norge - Yeyh! Fick va med i Morgon-TV, göra en massa radiointervjuer och nästa vecka kommer VG hem till mig i lilla Halmstad för ett "hemma-hos-Meekatt-reportage". Jag berättade såklart att jag bor på slottet så det blir pampigt, haha. För sån é ju jag? Boken kommer på svenska - vet inte riktigt när än.

Jag har fyllt 39. Trettionio! Fatta så gammal man gick och blev. Nästa år fyller jag fyrtio och det känns ju sjukt jobbigt när man tittar på var man är i livet. Körde ju på i rätt riktning med hus, sommarhus, vovve och volvo...och nu lever man som en tonåring igen. Har inte ens ett rivjärn hemma. Köpte min första vassa kniv för två veckor sedan och skar sönder tummen innan jag ens fått den ur förpackningen, haha. Det går bra nu... Och för att ytterligare spä på min åldersnoja...så fick jag denna skickad till mig på min födelsedag:

Ja, tack för den liksom...

Livet rullar på. Katterna är ett år och har slutat riva ner allt jag äger. Ja, julgranen fick kanske känna att den levde men den skulle ju dö ändå...

Barnen växer och det är nya utmaningar hela tiden. Alice fyllde 11 på nyårsafton. Elva år. Lilla krabaten. Det som förr handlade om vakna nätter, trots och toalettbesök man aldrig fick göra ifred handlar nu istället om finnmedel, wifi, TikTok och...toalettbesök man aldrig får göra ifred. Same same but different. Livet som "varannan-vecka-mamma" har sina för- och nackdelar. Man saknar och man längtar. Man missar tappade tänder, prov i skolan och man missar skrubbade knän. Och kramar på kvällen. Men jag har fått en helt ny energi som mamma. Jag är en mycket bättre mamma nu. Och det är fantastiskt skönt att känna så. Och att få det bekräftat ifrån barnen om och om igen.

Så bloggen kan leva vidare i samma anda...men lite annorlunda. Vi är fortfarande en familj, jag är fortfarande en mamma som bloggar och jag möter fortfarande en massa fördomar, prettomorsor och supermorsor som vet och kan allt....och har åsikter om allt. Som om man inte hade mycket press på sig förut - i en "vanlig familj"! Nu ska man fixa ALLT - dubbelt så bra  - med hälften så många "fixare". Heja mig? Och heja alla oss ensamstående föräldrar. Ibland fattar jag inte hur man får ihop livet men man lyckas ju. Har gått igenom en massa jobbiga känslor de senaste åren som jag vill skriva om...och som jag hoppas kanske kan nå fram till en och annan mamma som sitter i samma sits.

Nyårsselfien!

Och ja...den där kärleken...fann jag igen. Så där på RIKTIGT liksom. Sockerdricka i hjärtat-sorten. Wow! Borde va superförsiktig och vuxen och avvakta...men känner mig som en förälskad 14-åring och väljer att njuta av varje sekund. Tänker att jag förtjänar detta. Det kanske jag inte gör (haha) men jag har valt att intala mig själv det... För sån é jag. Han. Är. Fantastisk.

Kärlek!

Lämna gärna ett hej så jag ser om det finns några kvar här inne, haha. Tänker att jag kanske ska starta upp en helt ny blogg men så är jag ju inte så mycket för förändringar. Byta mobil är för mig ett större äventyr än en resa till månen. Så jag kanske stannar här...

over and out.

//Meekatt...