För sån é ju jag!

Livet liksom rullar på och ibland känns det som att jag bara flyter med och inte riktigt vet vart jag är på väg. Jag känner att det är farligt att stanna upp och känna efter. För sist jag gjorde det så blev hela livet kaos. Sista tiden har varit oerhört intensiv och jag känner mig både totalt utmattad och full av energi på samma gång. Nytt jobb med massor av utmaningar. Jättekul och fruktansvärt, haha. Jag försöker hitta mig själv i mitt nya liv fullt med rutiner och försöker få ihop vardagen med barn, hus, trädgård, trasig bil, katter som ska passas, barnvakt som ska ordnas när jag jobbar helg, träning som jag ignorerat och den där lilla detaljen - vänner och kärlek. Jag hinner liksom inte med mig själv ens. Ännu mindre dem jag älskar. Och det känns som att alla drar i mig och jag räcker liksom inte till. Jag är van vid att ha all tid i världen och kunna pyssla om alla jag tycker om. Nu är jag glad om jag hinner duscha på morgonen. Och jag känner att jag behöver ta hand om mig själv lite nu. Efter de här tuffa åren...så är jag ganska trasig och det börjar liksom ta slut på energi att ge till andra.

Vi börjar sakta men säkert känna oss hemma här i Halmstad - jag och barnen. Jag kämpar med att få till den där känslan av vardag och familj...men det blir aldrig det samma. Vi är alltid en halv familj och vi är alltid på en plats som inte har en massa minnen i väggarna och som inte är "hemma" för barnen. Och det är skit. Men ändå börjar det kännas bättre på många plan. Som att barnen installerar sig lite snabbare varje gång de kommer och de har fått nya kompisar som springer här i trädgården. Och katterna mår bra och tar hand om mig när jag behöver extra kärlek!

Baileys - selfiekungen!

Vi har blivit med bubbelpool! Tack Majsan och Mikael!

Ja, jag klippte alltså mig och skaffade mig ett jobb. Ett sånt där vuxet jobb, haha. Och jag försöker uppföra mig någorlunda vuxet där med. Det lyckas ibland. Dock inte alltid. Jag kände att bloggandet inte var kul längre och jag tackade nej till alla föreläsningar. Bloggandet blev inte det samma efter skilsmässan. Det var så mycket som jag kände att jag ville och behövde skriva om - men som jag av respekt för alla andra inte kunde. Så jag tappade skrivandet helt.  Att skriva om det som inte betyder något för mig ger inget. Och det är jättetråkigt - för jag mår ju som bäst när jag får skriva! Så jag ska ta upp det igen. Inte som "Mammabloggaren" men som JAG. Malin. Meekatt. För jag är ju den som skriver. Jag behöver det för att må bra. För sån é ju jag! Så jag ska nischa om bloggen lite - och ni får stå ut med mig igen...ni som hänger kvar! Jag kommer koncentrera skrivandet på mitt liv och min (o)glamorösa vardag och klämma in barnen emellanåt (eftersom att de frågar mig hela tiden varför jag aldrig skriver om dem längre, haha.)

Ni som följer mig på Facebook vet att jag numera jobbar på Wapnö Slott här i Halmstad. Jag känner mig lyckligt lottad varje morgon när jag ställer bilen på parkeringen och går in mot slottet. Dessutom har vi 2500 kossor på gården - så inte nog med att jag jobbar på ett slott - jag möts dessutom av doften av kossorna varje morgon. Ni kan ju bara tänka er Eltons avundsjuka här, haha. Han älskar verkligen sina kossor.

Jag pysslar bland annat med vår tidning - försäljning av annonser i den, korrläsning mm samt arbetar med våra mässor. Ikväll kommer Gastronomiska Akademin med Carl Jan Granqvist i spetsen och jag ska servera dem en 6-rätters meny på slottet. Wish me luck, haha. Här vill man INTE spilla rödvin på duken eller snubbla med tallrikarna. Förra veckan tog jag emot 130 ungdomar på gårdsvisning och information om "hållbar utveckling" och på söndag har vi Afternoon Tea. Så det är en salig blandning, fullt ös hela tiden men otroligt roligt. Och det är ett riktigt härligt gäng jag kastats in i så jag tror nog att detta kan bli riktigt bra! (Även om jag gråter av utmattning emellanåt...)

Klockan är tio och jag har hunnit med en sväng till läkaren, en runda på Maxi, jag har planterat en massa perenner jag fick utav trevliga utställare under förra helgens mässa och nu ska jag ut och sätta mig i skuggan och bara vara. Det behöver jag. Jag är inte van vid det här livet riktigt. Men trots allt så gör det mig glad.

Och ja, just det. Nya boken är klar. Så nu väntar jag bara på lite besked ifrån mitt förlag så att jag kan släppa den. Då blir det releasefest på slottet kanske!?

  

Tack för alla mail och för att ni hängt kvar! Känns gott i hjärtat att jag varit lite saknad trots allt...

over and out.

//Meekatt...